Smolk i glädjebägaren...

Igår var ju en sorts glädjens dag för mig kan man säga. Fick ett par längdskidor alldeles gratis och de passade mina pjäxor.

Dock blev humöret lite mindre glatt senare på kvällen. Eller ja först av allt så slog jag i huvudet i en bauta-stor träbalk som behaga befinna sig strax ovanför/på/i mitt huvud när jag letade efter skridskor. Blodvite uppstod, om än väldigt lite men idag är det en bula och väldigt ömt. Dock dämpades detta av att jag senare hittade de långa träbitarna man åker vågrätt på...

Lite senare på kvällen skulle jag gå och posta ett brev så jag tog benen för motionens skull och gick mot ica norrmalm. Precis när jag kommer ut på trottoaren halkar jag rejält men gör en flaxande-fågel-parering. Det innebär att jag viftar med armarna något kopiöst och skriker ett litet tjejskrik. Givetvis åker det förbi en bil precis i det ögonblicket, men det var mörkt ute så jag hoppas på det bästa.

På vägen hem så är jag ca tre meter från min port när jag ska ta ett kliv runt hörnet och tjoff! högerbenet glider undan och jag halvligger på sidan. Jag svär högt och hoppas att ingen av alla 20 grannar som ha sin balkong åt det hållet tittar just då. Fick in en bra träff på knät som är lite mörbultat idag.

Conclusion: Jag måste böja mig lägre när jag går under dunder-balkar och det är halt ute. Be safe kids!

Kommentarer
Postat av: J

Det roliga är ju att första tanken alltid är: "hoppas ingen såg mig nu" och inte: "puh vilken tur att jag inte ramla och bröt benet"



Och vid de senare alternativet vore det ganska tacksamt om iaf 1 person sett händelsen så man kanske kan få någon form av hjälp.. :)



/JP

2010-01-20 @ 20:51:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0