Vilken dunder-atlet man är!

Jag och Anna gav oss på längdskidåkning idag och vilken succé! Jag var lite nervös innan eftersom jag inte åkt på 14 år och eftersom min balans är lika med noll. Nerförsbackar som svänger är inte min grej alls.

Men det gick fint! Jag ramlade endast två gånger. Ena gången när jag trodde att jag skulle ramla i det spår jag körde så jag tänkte byta. Då ramlar jag emellan två spår givetvis. Så typiskt mig. Givetvis är det två små tjejer som står bredvid spåret och väntar på sina vänner som ser mig. Sedan ramlar jag halvt stående när jag försöker ta mig upp, men där skyller jag på en tung rumpa ;) (och den gången räknar jag inte) Sedan ramlar jag när jag råkar sätta staven framför skidan, inget jag rekommenderar mina vänner. Hade fått upp jättebra fart men det tog tvärstopp och jag landar på knäna. Men ska man ramla så är framåt att föredra då det är lättare att ta sig upp. Allt blir lite bökigare när man har två meter långa skidor på varje fot...

I alla fall så klämde vi 3.5:an och 2.5:an! Är supernöjd med det då jag trodde att jag bara skulle orka 2.5:an! Kanske har några muskler i kroppen ändå. Fast nu inväntar jag nöjt träningsvärken, för den kommer att komma, det vet jag.

Å i morgon blir det skridskor, även det ska bli spännande :D